Gott om ripa!

 

Glädjande nog, kan vi konstatera att den kalla våren, och decimetrar med snö i midsommarstid, inte tog knäcken på ripföryngringen.
Vet inte hur det är på andra ställen men vi har bra med ripa, och lokalt t o m, mycket bra.

Under barmarksjakten på ripa är skillnaden mellan att gå utan hund, eller med en orutinerad dito, jämfört med hundar med rutin, väldigt stor.
Dalriporna är perfekt kamouflerade, och om man inte går rakt på dem, så ligger dem osynligt kvar i riset.
Ibland trycker dalripan så hårt, att man nästan måste sätta foten på dem, för att få dem att avslöja sig, och flyga upp.

En fjällhed, kan vara ”tom” på ripa för de förstnämnda, och fullständigt explodera i ett myller av dun och fjädrar, när erfarna hundar med förare systematiskt söker av samma fjällhed.

Igår var det Eva Bromé, med sina pointrar, som visade våra gäster hur mycket ripa som “verkligen” låg och tryckte i fjällriset.
Tack Eva, det var kul att ha dig här igen!

Kommentera

Let us know your thoughts on this post but remember to place nicely folks!